Här utforskas genusaspekter på hur europeisk identitet förhandlas i symboler. Myten om Europa och tjuren bär på motsägelsefulla tolkningsmöjligheter. Prinsessan Europa kan ses som personifikation av kontinenten, som med våld förs bort av Zeus i tjurhamn. Alternativt kan hon uppfattas som djärvt förförisk grundare av en dynasti, vilket erbjuder en helt annan europeisk självbild. Några tycks rentav hellre identifiera sig med den potent djuriskt-gudomliga tjuren som dramats centrala aktör. Här föreslås en ambivalent strategi som fasthåller dubbelheter i såväl ärvda symboler som dagens Europaprojekt. Varje levande myt är mångtydig och utsatt för en ohejdbar verkningshistoria vars tolkningskonflikter öppnar motsägelsefulla korsvägar för identifikation. Det är viktigt att bibehålla en agens också för Europa – såväl i mytisk symbolik som i dagens vardag – och se den genusifierade herre-slav-dialektiken i det begärsspel som format nutidens Europa: Europa är flerkönat, förenat endast i sin egen mångfald.