Studien behandlar pressfotografers inställning till bildbehandling, hur de motiverar de åtgärder de säger sig vidta under bildbehandling och hur tänker de sig att bildbehandling inverkar på bilders trovärdighet. Studien syftar också till att identifiera några av de premisser som potentiellt kan ligga till grund för pressfotografens vägval under bildbehandling, samt att visa hur dessa premisser tillsammans skapar stringens som påverkar pressfotografens syn på bildbehandling.

Studiens resultat, som bygger på djupintervjuer med fem pressfotografer, redovisar bildbehandling som ett personligt förfarande så till vida att varje fotograf på individuell basis bedömer hur en bild bör justeras. Bildens syfte, genre, kvalitet och budskap samt medielogiska aspekter, med betoning på fotografens arbetssituation, är också aspekter sompåverkar potentiellt påverkar handlingsvalen.

Bland intervjupersonerna framträder även två huvudlinjer i synen på bildbehandling: den ena vilken ger uttryck för en tekniktilltro – kamerans begränsningar respekteras och ses i viss mån också som en garant för bildens äkthet. Den andra linjen manifesterar en mer dynamisk syn på bildbehandling som utgår från fotografens subjektiva upplevelse av fototillfället. Det centrala är här inte vad kameran lyckas återge utan ansvaret läggs istället över på fotografen i egenskap av reporter.

Principen att aldrig vilseleda läsaren, att varje åtgärd i bildbehandlingen alltid vidtas i syfte att förstärka bildens budskap samt för att underlätta för läsaren vid tolkning av bildinnehållet, verkar hela tiden vägledande och kan sägas utgöra en okränkbar maxim när pressfotografer resonerar kring etiska överväganden.