Uppsatsen undersöker förändringar i SVTs utbud av barnprogram samt förändringen i bilder, tilltal och vilka som får komma till tals i nyhetsprogrammet Lilla Aktuellt. Uppsatsen undersöker vecka 37 mellan åren 2000 och 2012 med nedslag vartannat år (2000, 2002 etc.). Uppsatsen består två analyser, varav den ena är en kvantitativ analys. Den fokuserar på SVTs utbud av barnprogram. Fokus ligger på programtyp, genre, utseende och ursprungsland. Totalt analyserades 629 barnprogram. Analysen har, precis som resten av uppsatsen, Ingegerd Rydins bok (2000) Barnens röster – program för barn i Sveriges radio och television 1925-1999 som teoretisk ram. Uppsatsen innehåller även en kvalitativ del där programmet Lilla Aktuellt analyseras. Totalt analyserades sju program, ett från varje undersökningsår, med fokus på bilder, tilltal och vilka som får komma till tals. Delen har förutom Rydin även Terje Hillesunds bok (1994) Står det noe nytt? samt Kristina Lundgren, Birgitta Ney, Torsten Thuréns bok (1999) Nyheter – att läsa tidningstext som teoretisk ram. Resultatet av undersökningen visar att serier ökar i takt med underhållning och datoranimerade program. Dessutom minskar dramatiseringar och program med grund i verkliga miljöer. Även den totala programtiden har ökat samtidigt som tiden för journalistiskt inriktade program minskat. Vad gäller Lilla Aktuellt finns små förändringar i tilltal. Det har gått från näst intill barnsligt de första åren, via väldigt seriöst för att sedan landa i en varm ton som ändå är seriös. Bildurvalet har förändrats på så sätt att inslagen blivit mer kreativa i sina utformningar. Redaktionen har även blivit mer medveten om att undvika stereotyper och könsroller i inslagen som produceras.