Europeiska unionens medlemsstater är inte längre självstyrande. De är, på flera sätt, beroende av varandra och därför också beroende av samarbete. Någon gemensam syn på hur samarbetet ska fortskrida finns dock knappast. En federal utveckling förefaller inte sannolik, i varje fall inte inom överskådlig tid. Det är exempelvis svårt att tänka sig ett paneuropeiskt välfärdssystem. Det är heller inte troligt att länderna kan uppnå politisk enighet om hur man ska hantera utmaningarna på ekonomi- och miljöområdet. I det läget erbjuder det konflikttoleranta perspektivet (Conflicts Law Perspective) en tredje väg. I ett europeiskt integrationsperspektiv utgör det en medelväg, när såväl försvaret av nationalstaten som federala ambitioner är orealistiska. I praktiken handlar det om att förverkliga mottot ”förenade i mångfald”, det som har kommit att känneteckna EU-projektet på senare tid. Med det som utgångspunkt diskuterar författaren – själv upphovsman till det konflikttoleranta perspektivet – aktuella utmaningar för EU som exempelvis skuldkrisen och kärnkraftssäkerhet. Jämförelser görs också med teorier om europeisk integration som härstammar från Karl Polanyi, Jürgen Habermas och Carl Schmitt.