Syftet med denna uppsats har varit att undersöka om det finns skillnader mellan svensk och amerikansk ishockeyjournalistik. Mer specifikt undersöktes gestaltningen av ishockey samt det mediala utrymme ishockeyn fick i Sportbladet, SportExpressen, The Boston Globe och The Washington Post. Undersökningen har genomförts via en kvantitativ innehållsanalys, en kvalitativ innehållsanalys samt en kvalitativ intervjuundersökning.

Resultatet från den kvantitativa undersökningen visar att ishockeyn får lika stort tidningsutrymme i de båda länderna – men att de svenska tidningarna prioriterar att skriva om spelarna, samtidigt som de amerikanska fokuserar mer på lagen. Resultatet från den kvalitativa analysen visar tydligt att de undersökta svenska sportsidorna dramatiserar nyheterna, medan de amerikanska lägger större fokus på rapportering och fakta. Resultatet från den kvalitativa intervjuundersökningen understryker vad vi tidigare fått fram, nämligen att de svenska tidningarna överdramatiserar ishockeyn. Det insamlade empiriska materialet har analyserats utifrån Andrews & Jacksons tre aspekter, Dahléns melodramatiska teori samt Wallins teori om minskad match- och förhandsinformation.

En viktig förklaring till skillnaderna mellan svensk och amerikansk ishockeyjournalistik är att de svenska journalisterna ges möjlighet att tolka spelare och ledares uttalanden, medan de amerikanska måste återge utsagorna ordagrant och i sin helhet. Detta medför att de svenska ishockeyjournalisterna kan vinkla nyheten på ett sätt som skapar större rubriker och dramatik. Ytterligare en förklaring är att Sportbladet och SportExpressen menar att dramatisering inte tar bort fokus från ishockeyn, utan att det istället bidrar till att läsarna kommer närmre spänningen och att det i sin tur berättar mer än vad endast fakta och matchrapport gör.