Denna uppsats har skrivits i syfte att undersöka om finansiella aktörers information angående risk i fondsparande är förenlig med investerares riskuppfattning. Idag följer finansiella institutioner EU-direktiv och svensk lagstiftning när de riskklassificerar sina fonder. Konkret används 5-årig historisk volatilitet mätt med standardavvikelse. Vi har därför ämnat undersöka om det riskmått och teorierna som ligger till grund för det är tillfredställande i sin nuvarande form. Vi har undersökt detta med hjälp av så väl traditionell som behovsfokuserad finansieringsteori. Genomförandet har gjorts med hjälp av en enkätundersökning som skickats ut till ett urval av medlemmar i Sveriges Aktiesparares riksförbund. Vi har i och med detta urval undersökt en investerare som är något mer kunnig än en småsparare.

Resultaten av undersökningen visar på att det finns en brist i kommunikationen mellan finansiella institut och investerare. Likheten mellan de begrepp som idag används och de som reflekterar investeras riskuppfattning är visserligen inte helt olika. Dock visar undersökningen på att det trots detta finns ett antal problem. För det första finns svagheter i förståelse för de akademiska begrepp som förklarar de definitioner som används hos de finansiella instituten. För det andra har investerare en mycket bredare riskdefinition än vad som förmedlas genom nuvarande praxis. Resultaten visar också på problematiken med de psykologiska aspekter som påverkar mänskligt beteende. I fondinformationens nuvarande form tas detta inte i beaktning vilket leder till en asymmetri mellan teori och verklighet. Undersökningen pekar därför på att de riskmått och teorier som ligger till grund för information om risk i fondsparande idag ej är tillräcklig. Slutsatsen är därför att det behövs förbättring från den finansiella sfären för att uppnå bättre kundkommunikation, kundskydd och konkurrenskraft.