Mikrokredit har fått en stor utbredning bland världens utvecklingsländer. Huvudsyftet med mikrokredit är att människor som lever i fattigdomen ska få ta ett lån, låntagarna ska sedan investera pengarna i en verksamhet som ska ge långsiktig inkomst. På detta sätt ska låntagarna kunna försörja sig själva och få en förbättrat levnadsstandard. Men resultatet för mikrokrediten har varit olika i olika länder. Effekten av mikrokredit har inte varit lika framgångsrik i Bangladesh som Nigeria, detta beror på institutionella skillnader som påverkat mikrokredits effekt.

I uppsatsen jämförs sex olika institutionerna i Bangladesh och Nigeria. Dessa institutioner är microfinance organisation (MFI), räntenivå, investering, ekonomisk frihet, könsroller och lån. Dessa institutioner påverkar mikrokrediten genom hela processen, från när en lånetagare beslutar sig att ta ett lån tills lånet är helt återbetalt.

En fördjupande analys av dessa institutioner i Bangladesh och Nigeria visar sig att de avgörande institutioner till olika resultat på mikrokreditens effekt beror på MFI och investering. I Nigeria har regeringen hjälpt låntagarna att investera i investeringar som ger hållbart inkomst. Men i Bangladesh har lånetagare varit tvungen att lita på sina egna omdömen. MFI i Nigeria är betydligt mindre än i Bangladesh vilket gör att det är lättare att samordna MFI i Nigeria, medan MFI har ett kaosartat tillstånd i Bangladesh. En annan del som Nigerias MFI har lyckats med är att anpassa sina produkter efter låntagares behov.