Under åren fram till och med 2008–2009 skedde en del incidenter som kom att kulminera i att en global finanskris uppstod. En av de största effekterna av detta var att både den globala och svenska ekonomin kom i gungning. Ett resultat av detta var att många svenska bolag fick likvida problem och det uppstod en mängd kreditförluster. En negativ kursutvecklingen på Stockholmsbörsen under 2008 medförde att börsen slutade på – 40,92 procent. I samband med denna utveckling ändrade många bolag sin utdelningspolicy och ägarnas avkastningskrav blev svår att bedöma.

Syftet med studien är att se hur bank- och skogsbolags aktiekurser noterade på stockholmsbörsen OMX har förändrats under finanskrisen som ägde rum mellan 2008 och 2009 genom att studera hur aktieägarnas avkastningskrav, bolagens aktieutdelning och ägarstruktur påverkat aktiens utveckling.

Studien har genomförts som en kvantitativ studie där totalt åtta bolag i två olika branscher har studerats. Delar utav insamlad data har bearbetas och beräknats med hjälp av CAPM modellen för att finna aktieägarnas avkastningskrav. Data har främst hämtats från Nasdaq OMX Nordics databank över historiska börskurser.

De teorier och modeller som använts i studien är Agentteorin, Signaleringsteorin, Irrelevansteorin samt CAPM-modellen.

Insamlad och bearbetad empiri har analyserats för att få fram vilket avkastningskrav bolagen haft, hur aktieutdelningsnivån förändrats samt hur ägarstrukturen sett ut per den sista december 2009.

Studien visar att det finns ett samband mellan aktiekursens utveckling och hög utdelningsnivå, även under kristider. Svårare är det att påvisa hur mycket avkastningskravet och ägarstrukturen påverkar aktiekursens utveckling. Det visar sig vara en större spridning bland bankaktier sett till börskursernas utveckling under finanskrisen.