I den här uppsatsen undersöks hur olika islamistiska rörelser framställs i svensk press och vilken mediebild som skapas kring fenomenet islamism. De teoretiska utgångspunkterna är gestaltningsteorin och postkoloniala teorier om orientalism och eurocentrism. De används för att se vilka föreställningar som ligger bakom mediebilden. Den metod som används är kvalitativ textanalys i syfte att finna strukturer och mönster i texterna.

De islamistiska rörelserna i denna undersökning förekommer stundtals i samband med nyhetsrapportering om terrorism. De skildras även någon gång som motpoler. Vissa delar av materialet präglas av orientalism och då främst den orientalistiska bilden om araben som hotfull och annorlunda. Den eurocentriska teorin präglar främst den undersökta rörelsen Det islamistiska rättvise- och utvecklingspartiet (PJD). Skillnaderna i framställningarna utgörs främst av vilken roll som de olika rörelserna får. Två av rörelserna PJD och Tablighi Jamaat framställs både i negativa termer men också i positiva termer. al-Qaida i tvåflodslandet framställdes endast i negativa termer.