Stockholms läns landsting har en tydlig miljöprofil och ett ambitiöst och målfokuserat arbete med att fasa ut farliga kemikalier. Kemikaliearbetet inleddes 2007 och är under utveckling. Under hösten 2009 har landstinget lanserat det senaste verktyget som ska hjälpa till att uppfylla miljömålen kring kemikalier, ett webbaserat verktyg för miljöanpassad upphandling. Det ska hjälpa upphandlare att ställa relevanta miljökrav vid upphandlingar av varor. 

För den politiskt styrda organisationen är lagen om offentlig upphandling central för alla upphandlingar. För textilier innebär den bland annat att miljökrav får ställas på produkt men inte på produktionsprocess. Textil återfinns på många ställen inom landstinget, främst inom sjukvården, men även i inredningar och inom lokaltrafiken. Genom kemikaliekrav på produkt och en social uppförandekod hoppas dock landstinget att de indirekt ska kunna påverka även produktionen av varorna. De nya kemikaliekraven och uppförandekoden har ännu inte använts inom textila upphandlingar, så hur arbetet fungerar i praktiken och vad de nya kraven kommer att ge för resultat är för tidigt att säga. 

Studien har hittills visat att det finns en väldigt driven miljöavdelning inom landstinget som har stora ambitioner med kemikaliearbetet. Det finns en stor öppenhet kring arbetet och en vilja att det sprids och kopieras av andra och man strävar efter att ligga i framkant i kemikaliearbetet där man gärna mäter sig med liknande aktörer internationellt. Personer på miljöavdelningen har tillgång till kunskap genom flera olika kanaler och nätverk. Upphandlarna som är de som ska applicera kemikaliekraven befinner sig i en annan situation, där lagen om offentlig upphandling sätter stor prägel på arbetet och där tillgången till kunskap om kemikalier och deras risker ibland är avlägsen. En välfungerande kommunikation är här central för att överbygga kunskapsglappet, något som landstinget arbetar strategiskt med sedan 2007. 

Även om det interna kunskaps- och kommunikationsarbetet tagit fart de senaste åren så finns stora luckor, speciellt rörande kunskapen om och kommunikationen med leverantörer längs produktkedjan. Landstinget har mycket bristfälliga kunskaper om deras produkters ursprung och produktionsprocess och lagen om offentlig upphandling sätter gränser för dialogen mellan landstinget och leverantörerna. Leverantörerna själva ser detta som en stor brist, då det också anses medföra att de miljökrav som landstinget ställer inte alltid är optimalt anpassade till textil, inte heller de mest effektiva ur miljösynpunkt. Leverantörerna eftersöker därför ett neutralt dialogforum där kommunikation är tillåten och krav kan diskuteras.