Syftet med min uppsats är alltså att ta reda på hur man kan underlätta elevers, som har Aspergers syndrom eller visar tecken på att befinna sig inom kriterierna för diagnosbedömningen utav Aspergers syndrom, vanliga skolgång. Den metod jag har använt mig av i undersökningen är kvalitativa intervjuer.

Det resultat som framkommit är att de intervjuade pedagogernas verktyg för att jobba med elever som har Aspergers syndrom kan man likväl använda i det vanliga klassrummet, med små förändringar. Med god planering, tydliga regler, tydliga rutiner, ett öppet sinne och tydlighet så funkar de intervjuades arbetssätt även i det vanliga klassrummet. Något som framkom i en intervju var att man önskade sig en egen läroplan för elever med Aspergers syndrom med tanke på att dem ibland kan behöva mer träning inom det som hör till det sociala livet så att säga och att man inte hinner med det på samma sätt eftersom man har läroplanen att följa till punkt och pricka.

The purpose of this paper is to examine how to make the regular school attendence easier for children with Asperger´s syndrome or children which haven´t got the diagnosis just yet. The study is based on interviews with four educationalists. The results shows that the tools the interviewed educationalists use in their work can be applied on the regular school class work, with small changes though. With good planning, legible rules, legible routines, an opened mind and just to be legible are working for the interviewed so it will work for an ordinary educationalist as well. Another thing that the results showed was that some of the interviewed educationalists wished for a special curriculum for pupils with Asperger´s syndrome since they often need more social training then the present curriculum allows.