Bakgrund och problem: De svenska börsnoterade bolagen övergick år 2005 till att redovisa enligt det internationella regelverket IAS/IFRS som är ett mer omfattande regelverk än tidigare normgivning i Sverige. I och med regelverksbytet skall nu tilläggsupplysningarna i årsredovisningarna redovisas i en mer omfattande och precis mening. 

Införandet av IFRS 3 Rörelseförvärv resulterade till en omarbetning av bland annat IAS 36 Nedskrivningar, vilket medförde att goodwill inte längre skrivs av planenligt. Goodwillvärdet skall istället fördelas på kassagenererande enheter och prövas årligen genom ett nedskrivningstest som skall presenteras i årsredovisningarna. IAS 36 punkt 134 kräver att företagen skall lämna detaljerade upplysningar om nedskrivningstestet. Tidigare forskning har påvisat att det föreligger än idag brister i hur företagen redovisar upplysningskraven men att det finns förbättringspotential med åren.

 Syftet: Huvudsyftet är att undersöka om det finns ett samband mellan företagsstorlek och utförligheten av nedskrivningstestet enligt IAS 36 punkt 134 samt i vilken utsträckning den uppfylls av de börsnoterade företagen.

 Metod: Uppsatsen baseras på en kvantitativ studie av 90 börsnoterade företags årsredovisningar per den 31 december 2007. En tolkningsmodell har gjorts utav IAS 36 punkt 134 för att en granskning av företagens upplysningar skall bli så lika som möjlig då standarden är relativt svårtolkad. Slutligen har ett Chi 2 test genomförts för att testa om resultatet är statistiskt signifikant. 

Resultat och slutsats: 90 börsnoterade företags årsredovisningar har undersökts och studien har visat att det totalt sett gått bra med implementeringen av upplysningskravet med undantag för vissa av delpunkterna. Vidare resulterade undersökningen i att Large Cap uppfyller upplysningskravet i störst utsträckning, följt av Mid och slutligen Small Cap. Att det finns ett samband mellan marknadsvärde och utförlighet av upplysningskravet förkastas i och med resultatet som erhållits.