Denna vetenskapliga essä är ett försök att sätta ord på två erfarenheter relaterade till elever som jobbar i grupp i ämnet teater på gymnasiets estetiska program, utifrån författarens roll som teaterlärare. I essän undersöks två frågeställningar. Den ena handlar om hur höga krav det är rimligt att ställa på sig själv som lärare och den andra kretsar kring balansen mellan individens bästa och gruppens bästa. 

Essän utgår från två dilemman som inleder texten. Det första belyser hur författaren som lärare påverkas av en enskild elevs beteende, en elev som står ut från gruppen. Det andra dilemmat redogör för en situation där två elever har ett perspektiv på gruppindelning som överraskar läraren. Genom essän får vi följa författarens reflektioner och försök att balansera både sina krav på sig själv och sina tankar kring vad som är bäst att göra för vem. När det gäller krav på sig själv som lärare försöker författaren komma närmare ett svar med hjälp av främst Aristoteles och Immanuel Kant, och i sina tankar om vad som är bäst för vem lyfts Hannah Arendt och Simone de Beauvoir fram som främsta bollplank. Angående lärarens krav på sig själv kommer författaren fram till slutsatsen att vara lärare är att vara i lärande, och i ständig utveckling. Om att offra individen för gruppen, eller gruppen för individen så förändras författarens syn genom essän. Från att det måste gå att hitta ett sätt att inte offra gruppen eller individen till att också se potentiella fördelar med detsamma. Att utveckling och lärande även ibland kan ske i formen av vilken grupp en elev hamnar i när det sker utanför dennes trygghetszon. 

This scientific essay is an attempt to verbalize two experiences related to students working in groups within the theatre profile at a Swedish high school aesthetic program, from the author as a theatre teacher ́s perspective. There are two questions that are focus points in the essay. One is about how high demands it is reasonable to place on oneself as a teacher, and the other revolves around the balance between the best for the individual and the best for the group. The essay is based on two dilemmas that initiates the text. The first highlights how the author as a teacher is affected by the behavior of an individual student, a student that stands out from the group. The second dilemma describes a situation where two students have a perspective on group division that surprises the teacher. Through the essay we get to follow the author ́s reflections and attempts to balance both her demands on herself and her thoughts about what is best to do for whom. When it comes to demands on herself as a teacher, the author tries to get closer to an answer mainly with the help of Aristotle and Immanuel Kant, and in her thoughts about what is best for whom, Hannah Arendt and Simone de Beauvoir are highlighted as the main sounding boards. Regarding the teacher ́s demands on herself, the author comes to the conclusions that to be a teacher is to be in learning, and in constant development. About sacrificing the individual for the group, or the group for the individual, the author ́s view changes through the essay. From the point of view that it must be possible to find a way not to sacrifice either the group or the individual to also seeing potential benefits of the same. That development and learning can also sometimes take place in the form of which group a student ends up in when it takes place outside their comfort zone.