Denna studie undersöker skillnader i rapporteringen om två olyckor på havet och hur dessa gestaltas i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Göteborgsposten. Resultatet visar att migrantbåten Adriana ofta beskrivs med ett kollektivt dödstal eller refereras som en homogen grupp medan offren på ubåten Titan får en grundlig beskrivning av sina ursprung och ekonomiska status. Dessutom namnges dessa oftare än offren på Adriana. Det visade sig även att rapporteringen om ubåten Titan fick mer plats i medierna då det skrevs 75 fler artiklar om den olyckan än olyckan på Medelhavet. Flera olika gestaltningar har undersökts för att försöka svara på hur och om offren beskrevs olika på olyckorna. Slutligen blev det tydligt att offren på ubåten Titan fått en djupare och mer detaljrik historia än de på migrantbåten Adriana. Författarna till artiklarna har även försökt göra olyckorna mer dramaturgiskt intressanta genom att använda värdeladdade uttryck eller genom att försöka peka ut en ansvarig aktör för varje olycka. Studien genomfördes med hjälp av en metodtriangulering där kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ textanalys var de centrala metoderna. Detta för att både kunna ta fram resultatet om mängden artiklar i rapporteringen och hur offren i olyckorna beskrevs. Resultatet har i sin tur analyserats med hjälp av nyhetsvärderingens principer, gestaltningsteori och andrafiering tillsammans med tidigare forskning inom angränsande forskningsområden. Tillsammans visade resultaten från dessa metoder att en andrafiering kunde identifieras. Det vill säga att medierna genom sin nyhetsrapportering bidragit till en känsla av utanförskap i flera av artiklarna.