De nya true crime poddarna på den svenska marknaden har under flera år varit under lupp och blivit kritiserade för att de inte förhåller sig till de journalistiska publicitetsreglerna och publicerar innehåll om fall där de anhöriga till offret förekommer i ljudklipp från rättegångsförhandlingarna, utan att ha blivit informerade om sin medverkan innan. Denna studies övergripande syfte är att utifrån en jämförelse mellan en ny aktör inom true crime, och ett mer etablerat mediehus, utröna i vilken mån de faktiskt förhåller sig till publicitetsreglerna   , och hur de båda aktörerna använder sig av fiktionella element för att bygga ett narrativ utifrån verkliga händelser. För att göra detta har vi som teoretiskt ramverk använt oss främst av kommersialiseringsteorin och olika begrepp inom narratologi. Den metod som har använts har varit en kvalitativ innehållsanalys med narratologisk ansats. Resultatet visar att det råder stora skillnader i hur de två aktörerna förhåller sig till publicitetsreglerna, och även i hur vid utsträckning de använder sig av narratologiska verktyg, som mixning, klippning, musik och ljudeffekter för att bygga det narrativ som avsnitten utgör.