Den journalistiska yrkesrollen har som grund att förhålla sig och efterleva de yrkesetiskareglerna, men även de publicistiska reglerna. Hur man efterlever dem i det skrivande formatetär tidigare beforskat, men inom liveformatet saknas forskning. Liveformatet har en rad olikautmaningar kontra den skrivande journalistiken. Att behöva agera snabbt och fatta rätt beslut ien pressad situation är två exempel som visar på utmaningen med formatet. Därför ärstudiens syfte att undersöka hur livereportrar förhåller sig till publicitetsreglerna, men ävenvilka riktlinjer som redaktionsledningen ger när det kommer till etiska förhållningssätt.Frågeställningarna behandlar hur skriven journalistik och livesänd journalistik skiljer sig ochpå vilka sätt journalisterna verifierar sina uppgifter.Den metod som undersökningen grundas på är en kvalitativ intervjuundersökning där mötenförekommer både digitalt och på plats. Vidare har två etiska teorier applicerats;konsekvensneutralitet och den sociala ansvarsteorin. Det har även förekommit segment därprofessionaliseringsteorin lyfts upp, just för att undersöka hur formatet gör att yrkesrollen gårlängre från sin profession.Resultatet visar att journalisterna har god kunskap om de publicistiska reglerna men kanuppleva att formatet gör det svårare att applicera dem under arbetets gång. Majoriteten avintervjupersonerna upplever att de inte har riktlinjer vad gäller etiska frågor frånredaktionsledningen. Gemensamt eftersträvar journalisterna en social ansvarsteoretiskriktning när de fattar etiska beslut. Däremot gör det snabba formatet att det inte finnsutrymme att förutse konsekvenser. Det verkar i sin tur leda till att formatet blivit merförlåtande hos Granskningsnämnden, något som fyra av sex intervjupersoner betonar.Kommunikationen mellan reportrarna och redaktionsledningen är enligt våra intervjupersonernågot som behöver utvecklas, endast en av sex nämner att det finns organiserade diskussionerom etik.