Uppsatsen syftar till att undersöka kopplingen mellan koranbränningar, mediepubliceringar, den förhöjda terrorhotnivån och journalisters publicistiska ansvar och nyhetsvärderingar. Val av uppsatsämne grundar sig i att koranbränningar fått en stor medial uppmärksamhet, och koranbränningar kan enligt Säkerhetspolisen vara hotdrivande. Eftersom Sverige idag är ett prioriterat mål för terrorattentat blir forskningen därför aktuell.Genom en kvantitativ innehållsanalys undersöker vi hur svensk dags- och kvällspress har rapporterat om koranbränningar före och efter att Säkerhetspolisen valde att höja terrorhotnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala. Gestaltningsramar har varit avgörande för att kunna analysera hur medierna rapporterar om koranbränningar, och jämförelsen mellan två olika tidsperioder har gett oss möjlighet till att observera skillnaderna i rapportering före och efter att terrorhotnivån höjdes.Genom kvalitativa intervjuer med fyra yrkesverksamma journalister undersöker vi deras syn på sitt publicistiska ansvar samt hur de har resonerat kring nyhetsvärdering vid publiceringar om koranbränningar. Vi undersöker även hur de ser på relationen till Säkerhetspolisen.Resultatet i den kvantitativa undersökningen visar att rapporteringen skiljer sig mellan tidsperioderna, inte minst vad gäller gestaltning i rapporteringen. Vi kan med hjälp av resultatet också konstatera att medierna frekvent använder sig av ordet terror i samband med publiceringar om koranbränningar.Resultaten från intervjuerna visar att deras relation till Säkerhetspolisen är fåordig samt att deras jobb handlar om att vara konsekvensneutrala, och inte ansvara över landets säkerhet.