Studien undersöker hur den belgiska filosofen Isabelle Stengers kosmopolitiska förslag kan fungera som en litteraturvetenskaplig analysmetod i läsandet av Agneta Enckells diktsamlingar skrivna 1983–2014. Stengers kosmopolitik utgör en praktikernas ekologi som syftar till att sakta ner tänkandet genom att svetsa samman common sense med fantasi. Hon återaktiverar begreppet ”common sense” från den brittiske matematikern och filosofen Alfred North Whitehead (1861–1947). Common sense innebär att man är uppmärksam på hur varje situation genererar ett grubblande. Fantasi är å sin sida ett föreställningssprång som sätter tanken i rörelse med situationens möjlighet. Det innebär också att man tar risker, att man öppnar sig för ett krävande och obligatoriskt sammanhang utan garantier. Metoden är alltså en närläsning och en sammansvetsning av common sense och fantasi. Agneta Enckell är en finlandssvensk poet född 1957 i Helsingfors. Hon debuterade 1983 och har gett ut nio diktsamlingar, varav den senaste (med eget namn, utan namn, ditt namn): dikter (2020) inte ingår i denna studie. Enckells dikter utforskar språket i vardande, i det oartikulerade eller i det vibrerande, tveksamma rörelser före sömn och uppvaknande, mellan en fysisk och en ihågkommen plats, mellan ord och andetag, ibland i en början, i ett språng eller i en bristning. Dikterna utspelar sig runt Östersjön, svävande strax under vattenytan, på papperet eller på ytan eller från hudens hål, under ett fall eller i sprickan av en sten.

The study explores how the cosmopolitical proposal of the Belgian phi­losopher Isabelle Stengers can function as a method of literary analysis when reading the works of the Finnish-Swedish poet, Agneta Enckell. Stengers’ cosmopolitics constitutes an ecology of practices that aims to slow down thinking by welding common sense and imagination. She reactivates the term “common sense” from the British philosopher Alfred North Whitehead (1861–1947). Common sense entails paying due atten­tion to how every situation generates a brooding. Imagination, on the other hand, is a leap of inspiration that ignites the mind with possibilities within a given situation. This, subsequently, also means risking oneself, opening oneself up to a demanding and obligatory context with no guar­antees. The method is thus a close reading and welding of common sense and imagination. Agneta Enckell is a Finnish-Swedish poet born in Helsinki in 1957. She made her debut in 1983 and has published nine poetry collections, the most recent work (med eget namn, utan namn, ditt namn): dikter (2020) is not included in this study. Enckell’s poems explore language in the making, in the inarticulate or in the vibrating, hesitant movements before sleep and awakening, between a physical and a remembered place, between words and the breath, sometimes in a beginning, in a leap or in a rupture. The scenes are set around the Baltic Sea, hovering just below the water’s surface, on the paper or on the surface or from the holes of the skin, during a fall or in the crack of a stone.