Uppsatsen tar sin utgångspunkt i IASB:s föreställningsram (“Conceptual Framework”, 2018) med tillhörande ambition och synsätt på redovisning. IASB tog 2016 fram en ny standard för redovisning av leasingtillgångar, som trädde i kraft räkenskapsåret 2019. Regeln är en produkt av det nya ramverket som ämnar att göra redovisning och finansiell rapportering balansorienterad. Företagets finansiella ställning ska utläsas genom balansräkningen. Tidigare regelverk har givit företag möjlighet att investera i leasingavtal “off-balance”, alltså utan att kapitalisera avtalen i balansräkningen. Enligt tidigare forskning och debattörer kommer den nya standarden medföra stora förändringar i företags centrala nyckeltal och potentiell vilseledning gentemot dess intressenter.  Studien ämnar därför att söka svar på om företagens reaktion på detta är mindre leasing i förhållande till tidigare och andra finansieringsmetoder, samt om de kvalitativa egenskaperna inom korrekt återgivning (“faithful representation”) är harmoniserade. Det är två effekter av IFRS 16 där tidigare forskning saknas. Studien antar en kvalitativ metod, där insamling av data skett genom en innehållsanalys, där 16 företags årsredovisningar har granskats och analyserats från perioden 2018 till 2020.  Det empiriska materialet ger en tydlig indikation på att förekomsten av leasing har minskat efter införandet av IFRS 16. Författarna analyserar, med hjälp av tidigare forskning och redovisningsteori, fram potentiella förklaringar till varför förändringen ser ut som den gör. Dessutom går det att konstatera att den kvalitativa delen av IFRS 16 som handlar om upplysning i finansiella rapporter, inte efterlevs i full utsträckning. Summan av införandet är minskad grad av leasing, men inte fullt harmoniserade finansiella rapporter vad gäller den kvalitativa ambitionen.