Denna uppsats har undersökt hur Hilma af Klint har framställts i utställningskataloger och recensioner av Moderna Museet i Stockholms tre utställningar – 1989, 2013 och 2022. Uppsatsen har granskat ordval, fraser och åsikter gällande beskrivningar av henne, hennes konst och hennes plats i konsthistoriens skrivning. Undersökandet har utifrån ett feministiskt synsätt. Genom Linda Nochlins Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer, Whitney Chadwicks Women, Art & Society samt Hélène Cixous dikotomier och text Laugh of the Medusa har uppsatsen kommit fram till att återkommande ordval som hänvisar på af Klint som kvinna har förekommit främst i samband med Moderna Museets första utställningen. Idag vid utställningen 2022 ifrågasätts Moderna Museets roll mer i deras återkommande synlighet av af Klint och hur vidare hon ska förklaras som ett geni som marknadsför museumet, mer än henne som en konstnär.

This essay has examined how Hilma af Klint has been described in exhibition catalogues and reviews of Moderna Museet in Stockholm’s three exhibitions - 1989, 2013 and 2022. The essay has examined word choices, phrases and opinions regarding descriptions of her, her art, and her place in the writing of art history. The examination has used a feminist approach. Through Linda Nochlin’s Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer, Whitney Chadwick’s Women, Art & Society, as well as Hélène Cixous’ dichotomies and text Laugh of the Medusa the essay has reached the conclusion that recurring word choices that refer to and highlight to af Klint’s gender as a woman are most visible in the first exhibition from 1989. Today, at 2022’s exhibition, the role of Moderna Museet is challenged more in their repeated visualising of af Klint and also how she is now depicted as a genius to market the museum, more than her as an artist.