Denna studie undersöker hur tre svenska dagstidningar gestaltade brottsfallet ”Skotten i Rödeby”. Studien fokuserar på hur bilden av någon som ett offer skapas och vem som har gjorts till offer och vem som gjorts till förövare. Men även på om det finns någon skillnad mellan lokaljournalistikens bevakning och den rikstäckande bevakningen. Det empiriska materialet består av totalt elva reportage från tre tidningar, en lokaltidning, Blekinge Läns Tidning och två rikstäckande, Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Studien grundar sig i en kvalitativ textanalys, där metoderna gestaltningsmetod, medieretorik och narratologi har tillämpats. Efter analyserna diskuteras resultatet utifrån gestaltningsteorin, teorin om objektivitet och Nils Christies teori om det idealiska offret. Analyserna visar att det inte går att peka ut endast en part som offer och ingen av parterna går helt att benämna som det idealiska offret. Den första av fem egenskaper ett idealiskt offer ska ha är att vara svag, detta ofta i kombination med att gärningspersonen är stor och ond. Medielogik, i bemärkelsen att fokusera på och förstärka en konflikt där två sidor står mot varandra, återfinns i samtliga texter, om än inte fullt så stark i somliga. I fallet i Rödeby finns det två konkurrerande bilder av vem som är offer och vem som är förövare. I vissa artiklar dominerar bilden av den ena parten som offer och den andra som förövare, i andra är det tvärtom. I några artiklar framställs båda personerna som dels offer, dels förövare. Blekinge Läns Tidnings bevakning är den som har tydligast konfliktfokus, och har tydligast värderingar i bilden av vem som är offer och vem som är förövare. Aftonbladet och Svenska Dagbladet är mer opartiska i sin bevakning, där båda parterna kan tolkas som offer. Men det samtliga texter har gemensamt är inslag av narrativ medkänsla med en eller flera personer, vilket i sin tur förstärker bilden av någon som textens offer.