Konflikter, meningsskiljaktigheter och motstånd. Ofta framträder debatten om skogen som en svårlöst kamp med skilda värderingar om vad som är ett långsiktigt hållbart skogsbruk, vem som har tolkningsföreträde över nyttjandet, samt vilken kunskapssyn som ligger till grund för skogspolitiska beslut och praxis. Ibland är debatten även ett uttryck för skilda erfarenheter av att leva och bo på landsbygden respektive i urbana stadsmiljöer. De senaste åren har förhandlingar om nya strategier och lagförslag om skogen arbetats fram, inte bara i Sverige utan även i Europeiska unionen inom ramen för klimat- och miljöpolitiken. Förväntningarna på hur skogen bör brukas och vad den ska leverera till samhället, vilken roll skogen har i klimatomställningen och vem som ska bestämma vilken skog som är mest skyddsvärd, är frågor som i allt större utsträckning tycks avgöras utanför Sveriges gränser. Samtidigt fortsätter den skogspolitiska debatten i Sverige. Allt oftare hörs röster som kräver att politiken ska dra en tydlig gräns för när skogen är en privat eller en gemensam resurs; Stärk äganderätten! eller Låt skogen stå! Det pågår en intensiv diskussion gällande skogspolitikens jämställda mål om produktion och miljö, inte minst om målen uppnås främst genom frivillighet eller lagstiftning, eller om målen ens är möjliga att uppnå på samma mark. Vem eller vilka bestämmer egentligen om och hur skogen ska brukas och bevaras? Hur går det till när olika aktörer samverkar om mål, medel och framtiden för skogens nyttjande? Och varför är det så svårt att komma överens, ibland till och med om vad som är en skog?