In this essay the Scandinavianistic narrative is examined in Oscar Patrick Sturzen-Becker's depictions of the Schleswig-Holstein war of 1848 in his newspaper Allmänna Öresunds-Posten. Through both poetry and prosaic agitation, he sought during the first months of the war to gather an opinion for a Swedish intervention for the cause of Denmark against the Prussian-supported uprising in the southern duchies and at the same time work for a consensus on a larger pan-national demarcation with Germany and Europe. He had a dream of a united Scandinavia that was shared by the student movement of the 1840s and contemporary liberal political groups, a dream of a resurrected great power from the past and at the same time a modernized liberal democracy.

 What the essay intends to analyze is what the Scandinavianistic narrative looked like and in what way it changed with the development of the war. The old hereditary enemy Russia came to be increasingly overshadowed by the new German threat and even though Swedish troops did enter Danish soil for the sake of their Scandinavian brothers, they never joined the battlefield in Schleswig. The military intervention soon turned into a diplomatic pursuit of a temporart ceasefire and peace, so how did Sturzen-Becker's narrative create meaning in these twists and turns and was this period, after all, to be regarded as a part victory for his Scandinavian dreams?

I denna uppsats utforskas det skandinavistiska narrativet i Oscar Patrick Sturzen-Beckers skildringar av det Schleswig-Holsteinska kriget 1848, i dennes tidning Allmänna Öresunds-Posten. Genom både poesi och prosaisk agitation sökte han under krigets första månader samla en opinion för ett svenskt ingripande för Danmarks sak mot det preussiskt understödda upproret i de södra hertigdömena och samtidigt verka för en samsyn om en större pan-nationell gränsdragning mot Tyskland och Europa. Han hade en dröm om ett enat Skandinavien som delades av 1840-talets studentrörelse och av samtida liberala politiska grupper, en dröm om en återuppstånden stormakt från det förflutna och samtidigt en moderniserad liberal demokrati.

Det uppsatsen avser att analysera är hur det skandinavistiska narrativet såg ut och på vilket sätt det förändrades med krigets utveckling. Den gmla arvfienden Ryssland kom att hamna alltmer i skuggan av det nya tyska hotet och även om svenska trupper faktiskt kom att beträda dansk mark för sina skandinaviska bröders skull, kom de aldrig att ansluta på slagfältet i Schleswig. Det militära ingripandet övergick snart till en diplomatisk strävan efter en tillfällig vapenvila och fred, så hur skapade Sturzen-Beckers narrativ mening i dessa vändningar och var denna period trots allt att betrakta som en delseger för hans skandinavistiska drömmar?