Den här samtalsanalytiska studien undersöker hur skämtandets gränsdragningar sker inom den sociala kontexten av en livesänd komikerpodcast. Genom att undersöka skrattets källa och utifrån vilka olika performativa roller saker sägs har studien ringat in hur det ser ut när manliga komiker kommer överens om vad man får skämta om. Genom att studera skrattens källa och utifrån vilken roll komikerna talar har tre olika humoraktiviteter synliggjorts interaktionellt. Studien har visat hur retningar, olämpligheter och skämtberättande som ett interaktivt event fungerar som verktyg för humorn, det är inom dessa sekvenser vi finner det skrattbara. Sekvenserna visar också hur komikerna rör sig mellan olika roller för att kunna skämta, men eftersom skrattet inte behöver betyda ett ställningstagande kan vi aldrig vara helt säkra på dess funktion. Studien har visat hur man genom att ringa in humoraktiviteter och spåra det skrattbara kan komma väldigt nära en förståelse för den sociala komikerkontexten och vad som är okej att skämta om i en komikerpodcast. Studien har visat att gränsen för skämtandet dras vid rasistiska skämt, men studien visade också hur spiraler av olämpligt skämtande är det som lockar till längst skratt. Genom att studera rollerna har det synliggjorts hur programledaren och de gästande komikerna konstruerar sig själva som clownfigurer för att kunna experimentera och leka fram olika sociala identiteter.