Uppsatsens syfte är att studera om chansen till högre avkastning i Sverigefonder är värd den högre risken som Sverigefonder har i förhållande till globalfonder. Metoden för detta förhållande bygger på beräkningar av Sharpe- och Treynorkvot, vilka visar förhållandet mellan avkastning och risk. Studien behandlar fonder inom kategorierna Sverigefonder och globalfonder som är utdelande och har ett samlat fondkapital på 1000 miljoner SEK eller mer. Fondernas avkastning och risk är studerade under perioden april 2003 till april 2006. Renodlade PPM- fonder och pensionsfonder har uteslutits ur studien.

Fondernas avkastning, betavärden och standardavvikelse har beräknats och ställts i relation till den svenska marknadens indexutveckling.

Den teoretiska basen för denna studie återfinns i Markowitz portföljteori, vilken behandlar vikten av diversifiering.

Resultatet av studien visar att Sverigefonderna under den studerade perioden har haft högre Sharpe- och Treynorkvot än globalfonderna.

Slutsatsen som kan dras av studien är att under den studerade perioden var det mer fördelaktigt att investera i Sverigefonder. Den högre risken som en investering i Sverigefonder innebär har således generat en högre avkastning och investeraren har fått betalt för den högre risk som investeraren tagit.