Den här rapporten handlar om miljösamverkan inom ramen för Miljömålsrådet. Den är en del av en studie av rådets programområden under 2019–2022 och fokuserar på hur organiseringen av samarbetet har format förutsättningarna för att ”ta processen i mål” och för vilken typ av gemensamma resultat som genereras. En tidigare delrapport behandlar uppstarten och inledningen av processen.

Två av Miljömålsrådets programområden har valts ut för studien: ”Ramverk för nationell planering” och ”Staten går före”. ”Ramverk för nationell planering” handlar om att utveckla formerna för ett nationellt planeringsramverk för en hållbar användning av mark, vatten och byggd miljö. ”Staten går före” handlar om åtaganden och förslag på miljöåtgärder i den statliga verksamheten. Rapportens empiri består av intervjuer, dokument och deltagande vid Miljömålsrådets möten.

Analysen visar att de studerade programområdena rymmer samarbeten med olika inriktning och karaktär. ”Staten går före” har genom sitt upplägg med delprojekt resulterat i ett antal konkreta, avgränsade insatser och aktiviteter. En utmaning har varit att hålla samman och skapa en ”röd tråd” i programmet. Ramverk för nationell planering hanterar en komplex fråga och inleddes med en relativt öppen och ”sökande” process. Under den senare delen av programperioden började förslaget på ett ramverk konkretiseras. Det var dock först under de avslutande månaderna som processen verkligen fick fart, genom att rådet tydliggjorde sin ambition att gå fram med ett förslag till regeringen.

Baserat på analysen av de två fallen utvecklar rapporten två modeller för organisering av samverkan i programområden: en interaktiv modell och en projektmodell. De studerade fallen bär drag av båda, men ”Ramverk” ligger närmre den interaktiva och ”Staten går före” närmre projektmodellen. Att parterna lyckades ta Ramverk i mål visar att Miljömålsrådet har kapaciteten att driva interaktiva processer och att det finns en potential för regeringen att använda sig av rådet i komplexa men ändå myndighetsnära frågor. Poängen med modellerna är dock inte att en bör väljas före den andra. Lärdomarna som rapporten lyfter fram handlar om vikten av flexibilitet i styrningen och att anpassa organiseringen av samverkan utifrån syfte och vad det är rådet vill åstadkomma.