Kraven och förväntningarna på mer samskapande processer i samhällsvetenskaplig forskning är höga. Forskningspropositionen (SOU 2020/21:60) Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige identifierar till exempel artiklar samförfattade av forskare och aktörer utanför akademin som ett mått på samverkan med övriga samhället. Samförfattade artiklar föregås i praktiken av en lång rad av samskapande processer; från identifiering av forskningsfrågor till val av metod, datainsamling, analys och slutligen skrivandet av gemensamma texter. Fortes tioåriga forskningsprogram Tillämpad välfärdsforskning syftar till att stärka klient- och praktiknära forskning, och en viktig grundtanke är att stödja projekt som stärker samverkan mellan forskning och praktik. ”Forskningsprojekten ska utgå från professionens och brukares/klienters frågor och behov. Forskningsprojekten ska därför planeras och genomföras i samverkan med socialtjänsten… ” (Forte 2021). I takt med att samskapande processer har blivit ett allt mer centralt element i samhällsvetenskaplig forskning, uppstår också ett behov av kunskap om hur dessa samskapande processer kan gå till. Inspirerade av erfarenheterna av samskapande processer i forskning i den anglosaxiska världen, som ofta går under beteckningen PAR (participatory action research), vill vi belysa några grundläggande metodologiska utmaningar som är förknippade med denna forskningstradition. Vår ambition med artikeln är att sätta PAR i en svensk samtida kontext i det sociala arbetets fält, samt ge förslag på hur PAR som approach kan omsättas till praktik i forskningsprocessens olika faser.