Jag har en utifrån mitt intresseområde informationsteknik, gjort en studie av barn när de arbetar i och använder multimediaprogrammet Kid Pix i årskurs 1.
Syftet med denna undersökning är att skapa kunskap om hur elever i 7-8 års ålder använder ett enkelt multimediaprogram. Jag har med detta också förhoppningar att konsekvenserna blir förbättrad undervisning, rätt programval och ökad motivation hos eleverna när det gäller datoranvändandet.
Några av mina största frågeställningar har varit att se hur kan barn i 7-8 års ålder arbeta självgående efter en given arbetsgång när det gäller det enkla multimediaprogrammet Kid Pix? Fungerar det att göra självinstruerande uppgiftskort som eleverna får läsa och följa? Hur fungerar arbetet vid datorn? Hur är elevernas samarbetsförmåga? Är det någon skillnad på pojkar och flickors sätt att lösa uppgifterna? Till sist frågar jag mig också hur föräldrarna till eleverna har upplevt att eleverna motiverats kring arbetet med Kid Pix?
Jag har gjort en kvalitativ studie av eleverna i klassrumsmiljön. Jag är en del av undersökningen och därmed blir min forskning en aktionsforskning som belyser elevernas handlande och upplevelse i olika situationer. Jag har observerat eleverna med hjälp av videokamera, frågat elever och föräldrar med hjälp av en enkät och under processen gjort muntliga utvärderingar och fört händelsedagbok.
Resultatet av arbetet har varit mycket utvecklande då alla elever på ett kreativt och undersökande sätt har tillägnat sig programmet. Min roll som pedagog har blivit vägledande inte instruerande. Föräldrareaktionen har enbart varit positiv och stödjande. De självinstruerande korten har varit ett bra hjälpmedel för eleverna att tillägna sig programmet och bli självgående. Samarbetet har fungerat bra och det har varit utvecklande för eleverna i sin lärprocess. Flickorna har varit mycket noggranna och pojkarna har varit mer nyfikna.
Jag kommer att rekommendera andra pedagoger att låta elever genom pedagogiskt riktiga instruktioner själva få utforska datorns möjligheter i skolarbetet. Då kan de själva få ägna sig åt andra elever som behöver stöd och hjälp. Tidsfaktorn var stressande för mig som pedagog då jag inte från början såg elevernas stora framsteg och deras skicklighet. Samarbetet har utvecklats mellan eleverna och i detta avseende har jag sett blyga tysta barn kliva fram. Flickorna var mycket kreativa och noggranna med att följa instruktionerna. Pojkarnas iver och nyfikenhet tog ibland överhand både på gott och ont.
Slutsatsen efter mycket hårt arbete från mig och eleverna är att självinstruerande kort är ett bra verktyg för att utveckla elevernas datakunskap och vana. Val av ett multiemediaprogram, som är en typ av skalprogram som frambringar kreativitet, fantasi och engagemang, har för mig blivit självklart. Jag vill att andra pedagoger tar lärdom och väljer ett skalprogram för att utveckla andra elevers intresse för informationsteknik.
Lärarutbildningen , 2006. , p. 58