Abstract

The subject of the thesis concerns visual representations of the African diaspora in Swedish art history. The focus is on paintings by students at the Royal Swedish Academy for Fine Arts 1878–1903 for which the dockworker and artists’ model Pierre Louis Alexandre (1844–1902) posed. Twelve paintings are selected for visual analysis. Drawing on a theoretical framework provided by postcolonial studies and critical visual culture studies, the thesis investigates how Alexandre lent his body to visual types and representations, as well as how he himself emerges through these paintings. The thesis arrives at the following conclusions: Alexandre lent his body to several figures and representations constructed through contemporary orientalist ideas concerning race and the “Orient”. However, he can also be seen depicted as figures of the male worker in a modern Stockholm. Additionally, some of these images can be interpreted as the model himself emerging, thus enabling a claim to existence as an individual and subject, historical and visual. 

Populärvetenskaplig sammanfattning

Uppsatsen undersöker hur Pierre Louis Alexandre (1844–1905), levande modell och hamnarbetare med afrikanskt ursprung, framställdes i elevarbeten skapade på Konstakademien mellan 1878–1903. Med hjälp av postkoloniala studier och kritiska visuella kulturstudier samt konstvetenskapliga metoder för bildanalys undersöks tolv målningar som han poserade för. De frågor som ställs inför verken berör hur Alexandre lånade sin kropp till visuella representationer och typer, samt även hur han själv framträder genom målningarna. Målningarnas visuella innehåll och produktionssammanhang analyseras i relation till verkens och modellens samtida kontext, utifrån konsthistoriska perspektiv rörande konstakademiska ideal, och idéer kring ras, genus och klass. Resultatet visar att flera av de figurer modellen lånade sin kropp till konstruerades enligt samtida orientalistiska idéer kring ras och ”Orienten”. Dock så kan flera av verken istället ses skildra arbetaren som figur i ett samtida Stockholm. Slutligen kan Alexandre själv tolkas framträda genom verken, vilket möjliggör ett anspråk på historisk och visuell existens som individ och subjekt.