Kriser är inte enbart naturkatastrofer, terrorattentat eller något som stora bolag drabbas av. Även kulturbranschen råkar ut för krisartade händelser. I denna uppsats har svar på frågan hur kulturorganisationer hanterar en oönskad händelse eftersökts. Oönskad händelse är ett begrepp som valts istället för kris då uppsatsen ämnar belysa händelser som ofta har en mindre allvarlig karaktär än till exempel naturkatastrofer och terrorattentat.

I den teoretiska referensramen ingår teorier som behandlar legitimitet och intressenter och olika aspekter av krishanteringsteori. Insamling av data har skett genom intervjuer med personer som själva deltagit i hantering av oönskade händelser på tre museer i Stockholm. Sabotage till följd av provokation och rån och stöld av värdefulla verk representerar oönskade händelser i uppsatsen. Analys har genomförts med hjälp av teori inom krishantering och det har framkommit att mycket kring krishantering ser likadant ut oberoende av vilken bransch det handlar om, trots att problem kring händelserna skiljer sig åt.

Slutsatser från analysen är bland annat att det finns brister i förberedelser som till exempel definiering av möjliga hot, utbildning av personal inom krishantering och rutiner kring intern kommunikation. Medvetenheten om krishantering är av största vikt då kulturbranschen inte är förskonad från oönskade händelser.