By examining the art exhibition Finsk bild (Finnish picture) that was held at Liljevalchs art gallery in Stockholm 1977-78, the aim of the essay is to investigate and highlight the discrepancy between the intention of the exhibition and how it was perceived by the critics. In the aftermath of the exhibition there were discussions about why the critics were so harsh, and also the way the critics described the art and artists in terms of the national has been questioned in recent years. The method that is being used is Mieke Bals semiotic exhibition analysis model, where the art exhibition is analyzed through the narratives that are constructed in the discourse of the practice of the exhibition. The results show that the framing of the exhibition was done according to a model of a national culture exchange, within far going traditions in the Nordic countries. Therefore, the art exhibited was received as “classic Finnish art”, but the art itself was of modern international character. The framing of the exhibition placed the art in the category of artefacts, which were starting to be an outdated way of perceiving art in the 1970´s.

Uppsatsen undersöker och synliggör konflikten mellan intentionen och mottagandet av konstutställningen Finsk bild som visades på Liljevalchs 1977–1978. Mottagandet av den här utställningen har uppmärksammats i efterhand, men någon djupare vetenskaplig analys har inte gjorts. Metoden som använts till undersökningen är en utställningsanalys enligt Mieke Bals semiotiska modell, där utställningspraktiken undersöks genom diskurser som var förhärskande på det finska och svenska konstfältet. Resultatet visar att en representationsutställning som Finsk bild, var diskursivt inramad i nationella termer av finskhet, vilket därmed ställde förväntningar på konsten som visades.

Konsten som visades var dock inte ”nationell finsk konst” i klassisk mening, utan konst som till sitt uttryck följde en allmän konstutveckling i spåren av västerländsk modernitet. Traditionell politisk praktik av konstutbyte hade satt ramarna för utställningen, men konstbegreppet och konsttolkningen hade delvis ersatts av nya. Konst som bärare av det nationella, förutsätter att konstverk ses som artefakter snarare än konstverk.