I maj 2005 sändes en TV-dokumentär om kvinnojourerna i Sverige, som orsakade en stundtals hetsig debatt och en intensiv mediegranskning. Här syntes många stereotypa bilder av kvinnor som är aktiva i kvinnojourrörelsen. Syftet med vår uppsats är att undersöka vilka konsekvenser stereotypa bilder får för kollektiv identitet hos aktiva i kvinnojourer, baserat på vilka bilder som de upplever att andra har av dem. Vår teoretiska ram bygger på teorier om kvinnojourrörelsen i Sverige och det motstånd de tidigare har mött, teorier om kollektiv identitet samt teorier om stereotyper. Vår metod består av kvalitativa intervjuer. Vi har genomfört fem intervjuer med kvinnor som är aktiva i lokala kvinnojourer i Stockholms län. Materialet analyserades genom meningskoncentration till centrala teman, som sedan tolkats utifrån vår teoretiska ram. De karakteristiska dragen i stereotyperna av kvinnojoursaktiva som vi identifierat kan delas in i två delar, det första rör inställningen till män och det andra rör det politiska engagemanget. Vi har funnit att dessa stereotyper får allvarliga konsekvenser för förutsättningarna för kollektiv handling och för den kollektiva identiteten, även om de aktiva i kvinnojourrörelsen också lyckades stå emot andras negativa bilder och finna stöd och kraft hos den egna gruppen. Det som började som en uppsats om motstånd utvecklades i mångt och mycket till en uppsats om systerskap och styrka.