Långtidsarbetslöshet har i Sverige sedan mitten av 1990-talet varit en återkommande och omdebatterad politisk fråga. För att arbeta med problemet har det sedan dess fokuserats på en aktiv arbetsmarknadspolitik innehållandes åtgärder som arbetsmarknadspolitiska program, utbildningar samt subventionerade anställningar. Sedan 2006 har nyttjandet avsubventionerade anställningar ökat i Sverige. Nystartsjobben som infördes 2007 är en subventionerad anställningsform med syfte att stimulera arbetsgivare att anställa personer med en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden. Arbetsgivare får med nystartsjobb en kreditering av arbetsgivaravgiften när de anställt en långtidsarbetslös person. Att subventionerade anställningar har en mekanism som ger en positiv effekt på flödet från långtidsarbetslöshet till anställning har påvisats i ett antal studier. Resultaten är dock varierande och då olika subventioner skiljer sig åt i utformningen är det svårt att få en entydig bild.

Denna uppsats har studerat vilken påverkan nystartsjobben har på långtidsarbetslösheten. Med paneldata över Sveriges 290 kommuner observerade mellan 2007–2019 och en regressionsanalys med fixa effekter som metod, har studien besvarat frågeställningen: ”Minskar nystartsjobben långtidsarbetslösheten?” Kontrollvariabler som inkluderas i regressionen är andel personer i övriga subventionerade anställningar, vakanser, utbildning samt andel äldre och yngre.

Resultaten visar att när andelen i nystartsjobb ökar, minskar långtidsarbetslösheten. Effekten av andel personer i nystartsjobb på andel långtidsarbetslösa visar ett estimat på -0,329% då kontrollvariablerna är mätta ett år innan andel långtidsarbetslösa. Det tolkas som att vid en procentenhets ökning av andel i nystartsjobb ses i genomsnitt en minskning av andel långtidsarbetslösa med 0,329 procentenheter. Med detta konstateras slutligen att studiens resultat visat på att det finns en totaleffekt på långtidsarbetslösheten av nystartsjobben, men den är inte markant

Long-term unemployment has since the mid 90´s been a recurring political question in Sweden. The issue has been dealt with through the usage of active labor market policies, such as different labor market programs, vocational education and training and subsidized employment. Since 2006, the usage of subsidized employments in Sweden has increased. New-start-jobs, a subsidized employment with the purpose to invigorate employers to hire long-term unemployed persons were introduced in 2007. It gives the employer a tax relief when hiring a person who has been unemployed for a certain period of time. Previous research has shown that subsidized employments have a positive effect on the flow from long term unemployment to employment. However, the results vary and since many subsidies differ in their design it is complicated to get an unambiguous answer.

This thesis has examined what impact the new-start-jobs have on the long-term unemployment rate. The purpose has been to answer the question “Does the new-start-jobs reduce long-term unemployment?” The method used in the study is a fixed effect regression model using panel data of Sweden’s 290 municipalities during the period 2007-2019.

The results indicate that when the proportion of people in new-start-jobs increase, the long term unemployment rate decreases. Control variables have been included and consists of proportion of individuals in other subsidized employments, vacancies, education, share of older and younger people in the population. The estimated effect of share of people in new start-jobs on long-term unemployment in the working age population is -0,329%, when the control variables is lagged one year. The result in this study means that one percentage pointincrease in the proportion of people participating in new-start-jobs, on average decreases the proportion of long-term unemployed with 0,329 percentage points. With that result established, an effect is seen, but it is not particularly strong.