Efter de senaste årens redovisningsskandaler som uppmärksammats i media har förtroendet minskat för de stora bolagens redovisningar och för den finansiella marknaden i stort. Företaget kan inte längre bara fokusera på vinstmaximering, utan att också ta hänsyn till de olika intressenternas behov som kan påverka företagets verksamhet och framgång. För att öka förtroendet hos företagets intressenter har en del företag börjat öppet och frivilligt redovisa att företaget har integrerat en miljö, social och ekonomisk hänsyn i sin verksamhet och publicerar resultatet av detta arbete i en hållbarhetsredovisning.

Bristen på standarder för hållbarhetsredovisning skulle kunna sägas bidra till ett ökat behov av granskning för att kvalitetssäkra innehållet och skapa förtroende och legitimitet för rapporten. En central frågeställning blir därmed vilken betydelse den oberoende granskningen av hållbarhetsredovisningen har för företagets intressenter. Uppfattar intressenterna att den oberoende granskningen skapar ett ökat förtroende och legitimitet åt företagets hållbarhetsredovisningar?

Syfte med arbetet är att undersöka varför företag frivilligt publicerar en hållbarhets-redovisning, samt hur företagen skapar trovärdighet för denna. Vidare ska jag belysa hur intressenterna ställer sig till den oberoende granskningen av hållbarhetsredovisningen.För att besvara syftet genomfördes tre stycken intervjuer med tre revisorer och två stycken intervjuer med två intressenter. De teorier som jag har valt är institutionell teori, intressentmodellen och legitimitetsteorin för att analysera det insamlade informationen från respondenterna.

Det framkom att samtliga revisorer anser att företag genom en oberoende granskning av hållbarhetsredovisningen kan skapa förtroende och kvalitetssäkra informationen i rapporten. Båda intressenterna anser att en oberoende granskning är bra för hållbarhetsredovisningen, men att den information som finns i rapporten inte tillgodoser alla intressenters behov, vilket minskar förtroendet för hållbarhetsredovisningen. Intressenterna har inte fullt förtroende för hållbarhetsredovisningens innehåll, utan använder sig också av andra källor för att kontrollera att företagen följer de riktlinjer och normer som företaget kommunicerar.