Denna undersökning belyser hur elever med utländsk bakgrund framställs i medlemstidningen Skolvärlden under 1969-1979 samt vad det kan innebära för det skolpolitiska idealet ”En skola för alla”. För att belysa detta undersöks vilka diskurser som kan urskiljas i framställningen samt hur andrafiering och stigmatisering tar sig i uttryck kring diskurserna. För att möjliggöra detta användes Norman Fairclough kritisk diskursanalys som tillvägagångsätt samt Stuart Hall tolkning av stereotyper och Erving Goffman definition av stigmatisering som tolkningsramar i analysen av källmaterialet. Resultaten av analysen omfattas av tre identifierade diskurser. Dessa är: ”Ett offer och en dyr belastning”, ”Socialt isolerade och sociala problem” och ”En odefinierad svenskhet, det nya pluralistiska & jämlikhet”. Diskurserna och resultaten visar att invandrare och elever med utländsk bakgrund stigmatiseras och andrafieras. Något som kan leda till att målgruppen kan känna sig utstött och diskriminerad. Diskurserna visar också att framställningen av invandare kan skapa fördomar som således ger förutsättning för rasism och att etniska grupper marginaliseras. Undersökningen visar att kategorisering av individer och skapandet av dikotomier har negativa följder som hindrar och begränsar för ett tillstånd av verklig integration mellan grupper. I uppsatsen fanns ett önskemål att belysa fackförbundets förhållningssätt och ståndpunkt om elever med utländsk bakgrund. Trots att Skolvärlden lyfte fram det pluralistiska förhållningssättet i sina artiklar och poängterade att dåvarande samhälle behöver förhålla sig till detta, visade diskurserna att det råder en nationell samhörighetskänsla i texterna som exkluderar vissa folkgrupper. Något som också motsäger det skolpolitiska idealet.