Att samarbeta är svårt. Konflikter av olika slag ligger latent under ytan i de flesta samarbeten eftersom parterna mycket sällan har mål som helt överensstämmer. För att mildra dessa konflikter och i möjligaste mån undvika dem använder sig parterna medvetet eller omedvetet av olika strategier. Denna uppsats undersöker genom en serie intervjuer relationer mellan huvudentreprenörer (HE) och underentreprenörer (UE) inom byggbranschen i Stockholmsområdet utifrån ett samverkanperspektiv. Det teoretiska ramverket utgörs av en spelteoretisk modell Tit-for-tat som förklarar hur samarbete kan uppstå mellan själviska individer, samt nätverksteori och resursberoendeteori. Undersökningen visar att alla intervjuade byggföretag har en strategi eller policy för att upprätthålla välfungerande ömsesidiga relationer i sina nätverk. Det handlar i stort sett om att kunna säkra resurser. Den bild som dock framträder är att HE spelar på flera arenor samtidigt. De har det dubbla målet att upprätthålla goda relationer med UE samtidigt som de strävar efter att genomföra åtgärder som går stick i stäv med detta. Marknaden styr och dess regler och mekanismer har företräde och renodlade strategier som bygger på samarbete blir underordnade dessa även om de i viss mån följs.