Nick Couldry beskriver hur symbolisk makt i samtida medierade samhällen framförallt koncentreras till olika medieinstitutioner. Att producera sina egna medier, såsom Clemencia Rodriguez beskriver i Fissures in the mediascape, blir ett sätt att göra motstånd mot denna symboliska makt. Jag har i den här studien utfört kvalitativa intervjuer med ett antal producenter av feministiska zine och undersökt hur deras arbete med zinen förhåller sig till Rodriguez teori om medborgarmedier. Analysen har gjorts utifrån följande frågeställningar: Vad har de studerade producenterna av zine för syfte och drivkraft med sitt arbete? Hur kan de förstås som politiska subjekt och deras arbete som politisk agens? Kan dessa zine betraktas som medborgarmedier och platser för symboliskt motstånd? På vilket sätt förhåller sig dessa zine till de maktförhållanden de är inbegripna i? Hur kan zinens avmystifiering av mediet (tryckta medier) förstås som feministisk strategi? Hur kan produktionens fragmenterade struktur förstås mot bakgrund av Rodriguez teori om medborgarmedier?

Den politiska kampen handlar lika mycket om en kamp om kulturella koder som krav på rättigheter. Studien visar hur informanternas zine är politiska på två olika plan, dels genom sitt feministiska innehåll och dels genom att de utmanar de kulturella värden som dominerar i samhället, vilka framförallt mainstreammedierna ger uttryck för. De utgör därigenom ett motstånd mot den symboliska makten i samhället. Arbetet med zinen förändrar maktrelationer bland annat genom att det stärker de involverade individerna, såväl producenter som publik. Produktionen av zinen kan betraktas som en, medveten eller omedveten, feministisk strategi eftersom att de avmystifierar mediet (tryckta medier) och samtidigt minskar mainstreammediernas legitimitet genom att, direkt eller indirekt, ifrågasätta dessa. Zinens fragmenterade karaktär är en förutsättning för deras existens, det kan göra det svårt för dem att nå ut till en större publik men innebär samtidigt en stor frihet.