”Franska tomten” i Göteborg är idag en  intetsägande plats, den fick sitt namn då det var den frihandelszon som Frankrike fick år 1784 i utbyte mot ön St. Barthélemy som sedermera blev en svensk koloni. Göteborgs Internationella Konstbiennal lyfter i två upplagor fram platsen för att fundera kring ett möjligt monument över den svenska kolonialismen. Monumentet skulle bli det första i sitt slag i Sverige.  En central fråga är hur historien representeras och vilka uttryck denna hågkomst tar i det offentliga. Dessa processer kan förstås som ett slags minnesarbete som syftar till att uppmärksamma ett samhälleligt sår. I denna essä detta diskuterar jag hur offentlig hågkomst kan ses i relation till begreppen sårbarhet och sörjbarhet, uppdragsgivarens roll och kulturarv.  Samt hur framtida minnespraktiker kan vara öppna för en variation av estetiska uttryck, röster och erfarenheter och hur dess projekt kan ses som ett slags etiskt svar till det förflutna, i en teoretisk mening likväl som i relation till de samtida protester som Black Lives Matter.