Uppsatsen fokuserar på fem utländska kvinnors tankar och erfarenheter kring feminism och jämlikhet. Genom att intervjua dessa kvinnor individuellt och praktisera på en kvinnoorganisation, försöker jag analysera kvinnornas förhållningssätt till den underordning som tilldelas dem av västerländsk feminism.
Resultatet visar att kvinnorna alltid är tvungna att förhålla sig till dessa tillskrivna beskrivningar samt att detta även påverkar deras självbild. De ifrågasätter västerländska feministers etnocentrism. De känner ofta att deras tidigare erfarenheter försummas och att man endast ser de som ”passiva offer”.