Syftet med denna uppsats är att beskriva och jämföra hur ledningen i tre lantbrukskooperativ använder sig av verksamhetsstyrning, samt att analysera lantbrukskooperativens användande av verksamhetsstyrning utifrån modern verksamhetsstyrningsteori. Fallstudier har gjorts och datainsamlingen har skett genom intervjuer. En avgränsning har gjorts till att enbart behandla tre mejerier med olika storlek. Mejerier har valts eftersom mejeriernas standardiserade råvara underlättar en jämförelse företagen emellan. Undersökningsobjekten är Gefleortens, Milko och Arla Foods. Tre modeller inom verksamhetsstyrning presenteras, den av dessa tre valda modeller som vi ansåg representera verksamhetsstyrning bäst med hänsyn till syftet och fallföretagen var Jan Lindvalls modell, vilken ligger till grund för analysen.

Slutsatserna visar att det nu råder en enhetlig syn på marknadsklimatet mejerierna emellan vilket har lett till fler samarbeten med andra mejerier och satsningar på dagligvaruhandelns ”egna märkes varor” i och med ändrade konkurrensstrategier. Vi kan konstatera att om mejeriernas förmåga att anpassa sig till marknaden och dess omgivning skiljer sig, beror det inte på grund av olikartade syner på marknaden som helhet utan snarare på grund av differenser i de interna verksamheterna och mejeriernas respektive förhållande till omgivningen. Milko och Arla Foods produktions-kapacitetsstorlek leder till fler tillväxtmöjligheter än vad Gefleortens har med sin enda produktionsanläggning. Gefleortens ringa storlek och lokala inriktning medför att de är mer beroende av sina konkurrenters agerande än de övriga två. Vidare gäller att både Arla Foods och Gefleortens är betydligt mer ekonomiskt inriktade än vad Milko är, både när det gäller visionen och målen, men även när det gäller strategin. Detta är intressant eftersom fastställandet av målen och följaktligen strategin präglar hela styrningen. Milko har större fokus på ickefinansiella aspekter av verksamheten än vad både Arla Foods och Gefleortens. Det betyder att Milko kan anses ha en modernare styrning än de övriga två. Det är intressant att det minsta företaget i vår undersökning, och som följaktligen borde ha lättast att anpassa verksamheten till omgivningen, finner det viktigt att ha korta strategiplaner för att kunna vara flexibla. Vi anser emellertid att detta beror på Gefleortens reaktivitet, eller snarare Milkos och Arla Foods proaktivitet. De sistnämnda kan av egen kraft bana väg och sätta trender på marknaden, medan Gefleortens ständigt tvingas att anpassa sig till marknaden.