Tjugo år har gått sedan folkmordet i Rwanda och sedan Sydafrika höll sitt första demokratiska val efter apartheids fall men i båda länderna pågår ännu uppgörelserna med det förflutna. Ett försoningsarbete är långvarigt och har egentligen inget klart slut.

Att hålla en debatt vid liv, som i Tyskland där nazitiden oförtröttligt diskuteras, är på många sätt en förutsättning för en fungerande demokrati. 

Försoning handlar i grunden om att sätta ord på vad som hänt och om att skipa rättvisa, men det är lättare sagt än gjort. För att det ska lyckas krävs en kombination av många olika slags insatser som inbegriper enskilda människor såväl som regeringar, frivilligorganisationer och medier.