This essay is an introduction to the intentions and purposes of the british play writer Sarah Kane (1971-1999). Her own voice is presented both via quotations linked to her work and by an explanation of her connections to the surrealist poet and actor Antonin Artaud. The main focus is on Kane’s second play, Phaedra’s Love, first performed in 1996. The play is analyzed in co-relation to La volonté de savoir, the first volume in Michel Foucault’s trilogy Histoire de la sexualité. The analysis concentrates on how the structures in society control and act in relationship to and in collision with desire.

In La volonté de savoir Michel Foucault presents the thesis that there exists a special talk about sex and sexuality. A talk that states that these are repressed issues. Foucault asserts that such a talk originates from several discourses and institutions in society and together they constitute a chain of power. In his analysis Foucault examines why we declare ourselves as oppressed and what consequences that generates. This essay relies heavily on an inquiry of these consequences and its discourses. The theories of Foucault are applied to Phaedra’s Love and explain the scenarios in which the social discourses of power collide and how they try to affect the characters and their desire. Together they make clear, that desire, in the play, is not primarily related to sex and sexuality. It is rather a desire; the object of which is the state of self-governed individuality. A need for an individual space in the discourses of talk. The main characters, Phaedra and Hippolytus, changed attitude concerning talk and silence result in a powerful social reaction. They both riot against a structure which maintains the standard discourses of power and knowledge. The riot is to be read as the final outcome of the society that surrounds them. The social reaction that comes with this exposes that the controlling discourses of power ultimately are based upon, not talk, but violence.

Several other aspects are of importance for the analysis and its conclusions even though they are not pointed out in this abstract. The play Phaedra’s Love and Foucault’s theories both operate on numerous levels at the same time, and as a whole, they both present experiences they wish the spectator/reader will reflect upon.

Uppsatsen ger en ingång till den brittiska dramatikern Sarah Kanes intentioner som pjäsförfattare. Hon kommer själv till tals via citat knutna till sin produktion och genom påvisade beröringspunkter med den surrealistiska poeten och skådespelaren Antonin Artaud. Tyngdpunkten ligger på Kanes andra pjäs; Phaedra’s Love, uruppförd 1996. Med stöd i Michel Foucaults Viljan att veta band 1 ur trilogin Sexualitetens historia undersöks det hur samhällets strukturer kontrollerar och verkar tillsammans med och i kollision med begäret i pjäsen.

Michel Foucault driver i Viljan att veta tesen att det finns ett särskilt tal om könet och sexualiteten, ett tal som hävdar att dessa är förtryckta. Foucault menar att ett sådant tal utgår från flera olika diskurser och institutioner i samhället och att de tillsammans utgör en maktens relation. Foucault undersöker i sin analys varför vi påstår oss vara förtryckta och vad det får för konsekvenser. Analysen av pjäsen fördjupar sig i dessa konsekvenser och dess diskurser under rubrikerna: ”Familj och monarki”, ”Tal och tystnad”, ”Begär”, ”Motstånd”, ”Bekännelse”, ”Samhälle” och ”Våld”. I varje avsnitt appliceras Foucaults teorier på Phaedra’s Love och förklarar det scenario som uppstår då samhällets maktstrukturer kolliderar med och försöker påverka rollfigurernas begär.

Genom analysen av pjäsen visar sig begäret inte primärt vara sexuellt relaterat utan rör istället begäret att agera som självständigt subjekt. Behovet av att ta subjektiv plats i talet och dess diskurser. Rollfigurernas förändring i förhållningssätt till talet och tystnaden och deras agerande därefter utlöser en kraftig reaktion från samhällets sida. Huvudrollerna Phaedra och Hippolytus gör uppror mot de strukturer som bibehåller makten och vetandets diskurser intakta. Deras agerande kan läsas som en reaktion provocerad ur det samhälle som omger dem. Samhällets reaktion mot detta visar, i sin tur, på att maktens kontrollerande diskurser ytterst inte ligger i talet utan i våldet.

Flera andra aspekter är av betydelse för analysen och dess slutsatser även om de inte poängteras här i sammanfattningen. Kanes pjäs rör sig liksom Foucaults teorier parallellt på flera genomgripande nivåer. Som helhet presenterar dock de båda en erfarenhet med en förhoppning om att åskådaren/läsarens ska ta tillvara densamma.