Revisorn har en viktig roll i ett företagssamhälle då de kvalitetssäkrar den information som ligger till grund för beslutsfattare både inom och utom organisationen. Revisionsprofessionens ledord har genom åren varit oberoende, objektivitet och integritet. Frågan är här huruvida revisorn har möjlighet att leva upp till dessa ledord då det finns influenser från olika aktörerna inom området. Uppfattningar kan skilja sig åt mellan revisorer och allmänheten, om vad som ska ingå i revisorns arbetsuppgifter och vad som är möjligt att granska inom regelverkets ramar. De förväntningar och behov som revisorn inte kan tillgodose hos allmänheten och de externa intressenterna kan leda till ett förväntningsgap, då aktörerna har olika förväntningar om vad en revision skall innehålla.

Studien ämnar undersöka och beskriva svenska revisorers syn på den information de ska bedöma utifrån rådande regelverk och praxis. I de gränsområden som existerar inom revisionen kan en revisor tvingas att ta olika ställningstaganden gentemot de förväntningar som finns hos revisorns klienter. Genom att analysera och jämföra dessa ställningstaganden och förväntningar kommer studien att beskriva revisorers syn på förväntningsgapet. Studiens empiri är baserad på en enkätundersökning vilket har varit en lämplig metod för att fånga upp ett större antal revisorers syn på förväntningsgapet.

Tidigare forskning har visat att revisorerna känner sig tillfredsställda i sitt yrkesutövande så länge de håller sig inom regelverkets ramar vilket också bekräftas i vår studie. Vidare kan vi se tendenser till att revisorerna anser sig leva upp till kravet att vara oberoende och att de själva bestämmer utformningen på revisionen. Studien tyder också på att revisorer sällan gör avsteg från inarbetade rutiner och inte heller har en önskan om att göra utökade uttalanden. Ungefär hälften av revisorerna ansåg att klienter har en underförstådd förväntan på att de ska medverka till klientens framtida företagsstrategi även om de tvingas gå utanför rådande regelverk. Här uppstår det ett gap mellan klienten och revisorn som kan reduceras i de fall revisorerna informerar klienten om vad som ska ingå i revisionen. Kostnaden visade sig dock vara en begränsande faktor när det gäller att granska sådant som är intressant att granska ur intressenternas perspektiv. Detta kan leda till att klienten får en större kontroll över revisorn i förhållande till de redovisningsberättigade intressenterna.

Slutligen kan författarna fråga sig, utifrån den kunskap som har växt fram, i vilken utsträckning revisorerna anser sig vara berörda av ett gap då de till stor del känner sig tillfredsställda i sitt yrkesutövande.