Mot bakgrund av att många kulturorganisationer blivit allt mer pressade vad gäller kravet på finansiering noterade uppsatsförfattarna att flera större kulturorganisationer valt att på ett strategiskt vis vårda och bygga sitt varumärke. Då varumärken inom kultursektorn är ett relativt outforskat område intresserade sig uppsatsförfattarna för att undersöka det närmare.

Frågan som uppsatsförfattarna sökte svar på var om man kan skapa ett trovärdigt varumärke, som genomsyrar hela kulturorganisationen, utan att göra intrång i den konstnärliga processen. För att finna svar på frågan valde uppsatsförfattarna att genomföra en fallstudie på Riksteatern, som ur kultursektorns perspektiv arbetat relativt länge med sitt varumärke. Syftet blev därmed att djupgående studera Riksteaterns varumärkesbyggande med utgångspunkt i den varumärkesstrategi som implementerats och se hur den mottagits inom den centrala organisationen. Detta för att öka förståelsen av varumärkesbyggande inom kultursektorn.

Då forskningen inom detta område är relativt ny fanns därför endast ett fåtal teorier att tillgå därav valdes den abduktiva modellen som kunskapsmodell. Detta för att få en utvidgad förståelse och tolkning för varumärkesbyggande inom kultursektorn i växelverkan med rådande teorier om varu-märken från företagsekonomin samt från varumärken och kultur.

Studien har resulterat i en modell över varumärkesbyggande inom kulturen, vilken betraktar varumärkes-processen i ett utvidgat perspektiv där både organisationens och omvärldens påverkan beaktas. Varumär-kesprocessen ses i modellen som en flervägskommunikation istället för en envägskommunikation.