Avhandlingen handlar om utvecklingsarbete av institutionsvård för ungdomar. Årligen bevil-jar Statens institutionsstyrelse ett tiotal miljoner kronor till utvecklingsprojekt för sina institu-tioner. Sedan i mitten av 1990-talet har stora satsningar gjorts för att utveckla institutionernas kompetens i familj- och nätverksarbete. Syftet med avhandlingen är att undersöka intentio-nerna bakom statens satsningar på utvecklingsarbete av den särskilda ungdomsvården. Av-handlingen innehåller två empiriska studier, dels en dokumentstudie som ger ett historiskt perspektiv på utvecklingsarbetets framväxt i Sverige med betoning på institutionsvård, dels en fallstudie av hur utvecklingsarbetet har genomförts på fem statliga ungdomsinstitutioner. Dokumentstudien visar att utvecklingsarbete på det sociala området började få en viktig roll i mitten av 1940-talet. Då inrättades statliga institutioner med ansvar för försöksverksamhet och forskning. På 1970-talet började utvecklingsarbete bli allt vanligare inom ungdomsvården och då startades flera större utvecklingsprojekt. Utvecklingsarbete som bygger på centrala initiativ är fortfarande den gängse formen för hur utvecklingsarbete bedrivs inom ungdoms-vården. Fallstudien av de fem ungdomshemmen visar det har varit svårt att förankra utveck-lingsprojekten hos personalen, vilket har fått betydelse för att många av projekten inte har uppnått sina mål. Som en del av utvecklingsarbetet har ungdomshemmen fått bidrag till ut-bildningsinsatser. Även om utbildningarna har bidragit till kunskaps- och metodutveckling så har det i en del fall varit svårt för personalen att tillgodogöra sig utbildningarna. På några ung-domshem har flera projekt inte fungerat enligt planerna, vilket har fört med sig att personalen är skeptiska och misstror möjligheterna med projekt. Utvecklingsmedel är ett informativt styr-medel och fungerar som ett administrativt sätt att styra ungdomsvården. För Statens institu-tionsstyrelse finns det både legitimitets- och funktionsskäl till att initiera utvecklingsprojekt. För ungdomshemmen är det främst frågan om funktionsskäl, nämligen att få mer resurser till verksamheten.