This essay is about treatment in preschool and how important it is that we dare to do different based on each child's needs. I sometimes get the feeling that we educators in preschool, have alittle too much of the idea that the working methods we use should suit all children. Dealing with children and adults differently should be a matter of course, especially when we work inpreschool and school.

What I mean by daring to do different, is that we need to have the knowledge to see each individual's needs to be able to respond in a clear way so that everyone is understood. According to the Education Act, we must “take into account the different conditions and needs of all children”(Skolverket 2018, p. 6). Which we do if we do not treat all children in exactly the same way, but dare to use different approaches.

My dilemma, which I describe in different situations, is when children receive a treatment that does not benefit them and where we educators do not think about or do not have the knowledge of how we should do. The purpose I have with my essay, is to come up with an approach that we can use in the work team, to help the children who for various reasons "worry" us educators.

I have tried to go more in depth in our Curriculum for preschool, to get a clearer view of ourmission. What I see and hear in my business has made me curious about how we interpret it and whether it can be used as an argument for me as a preschool teacher in a work team. 

The method I use in my thesis is scientific essay writing, where I will be able to come up with how to understand my dilemma better, to be able to handle it in my future professional life. I do this through reflection with supervisors, course participants, literature and with myself. 

Denna uppsats handlar om bemötande i förskolan och hur viktigt det är att vi vågar göra olika utifrån varje barns behov. Jag får ibland känslan av att vi pedagoger i förskolan har lite för mycket av tanken att det arbetssätt som vi använder ska passa alla barn. Att bemöta barn och vuxna olika borde vara en självklarhet, framför allt när vi arbetar inom förskola och skola. 

Vad jag menar med att våga göra olika, är att vi behöver ha kunskapen att se varje individs behov för att kunna bemöta på ett tydligt sätt så att alla blir förstådda. Enligt skollagen ska vi ”ta hänsyn till alla barns olika förutsättningar och behov” (Skolverket 2018, s. 6). Vilket vi gör om vi inte bemöter alla barn på exakt samma vis, utan vågar använda olika tillväga gångssätt. 

Mitt dilemma som jag beskriver i olika situationer är när barn får ett bemötande som inte gynnar dem och där vi pedagoger inte tänker oss för eller inte har kunskapen om hur vi bör göra. Syftet jag har med min essä, är att få fram ett förhållningssätt som vi kan använda oss avi arbetslaget, för att hjälpa barnen som av olika anledningar ”oroar” oss pedagoger. 

Jag har försökt att gå mer på djupet i vår Läroplan för förskolan, för att få en tydligare syn på vårt uppdrag. Det jag ser och hör i min verksamhet har gjort mig nyfiken på hur vi tolkar den och om den går att använda som argument för mig som förskollärare i ett arbetslag.

Metoden jag använder mig av i min uppsats är vetenskapligt essäskrivande, där jag ska kunna få fram hur jag ska förstå mitt dilemma bättre, för att kunna hantera det i mitt framtida yrkesliv. Det gör jag genom reflektion med handledare, kursdeltagare, litteratur och med mig själv.