Syftet med denna studie är att undersöka hur interkulturalitet kommer till uttryck på ett mångkulturellt fritidshem samt hur lärare upplever förhållningssättet i relation till elevernas välbefinnande. I studien diskuteras frågeställningarna med hjälp av det interkulturella perspektivet samt med hjälp av den symboliska interaktionismen och spegeljaget.  

För att få svar på mina frågor tillämpades den kvalitativa forskningsmetoden i form av tre olika observationer samt sex semistrukturerade intervjuer av fritidshemmets personal. Observationerna blev lidande till följd av den rådande pandemin, Covid19. Detta ställde stora krav på mina intervjuer som blev väldigt lyckade. Det undersökta fritidshemmet är beläget i ett av Stockholm socioekonomisktutsatta områden och genomsyras av olikheter sett ur flera perspektiv. Informanterna som deltog i studien har flerårig erfarenhet i arbete på ett mångkulturellt fritidshem vilket var en bidragande faktor till ett tydligt resultat.  

Resultatet visar att interkulturalitet ständigt förekommer dock oplanerat. Förhållningssättet ses som ett sunt förnuft. I förhållandet till elevernas välbefinnande användes bekräftelse av elevernas identitet som metod. Jag kom fram till att ett planerat arbetssätt med interkulturalitet är att föredra för att undvika fällor som etnocentrism och kulturell hegemoni. 

The purpose of this study is to investigate how interculturality is expressed in a multicultural after-school center and how teachers experience the approach in relation to students’ wellbeing. In the study the questions are discussed with the help of the intercultural perspective as well as with the help of the symbolic interactionism and the ‘looking-glass self’.

In order to get answers to my questions, a qualitative research method was applied. This was in the form of three different observations and six semi-structured interviews of the afterschool center’s staff. The observations suffered as a result of the current pandemic, Covid 19, which meant that a higher demand was placed on my interviews. I believe that these were highly successful. The surveyed after-school center is located in a one of Stockholm’s socioeconomically vulnerable areas, which is permeated by differences seen from several different perspectives. The staff who participated in the study have many years of experience working within a multicultural after-school center, which contributed to the clear results.

The results show that interculturality occurs constantly, however, unplanned. This approach is seen as common sense. In relation to the students’ well-being, confirmation of the students’ identity was used as a method. I concluded that a planned approach to interculturality is preferable in order to avoid traps such as ethnocentrism and cultural hegemony