Under våren 2020, då coronaviruset började spridas världen över, blev flockimmunitet ett omdebatterat begrepp i media. Sverige och Storbritannien följde inledningsvis liknande strategier för att hantera pandemins framfart, som liknades med att uppnå flockimmunitet i samhället, för att därefter gå skilda vägar. Denna studie undersöker hur begreppet flockimmunitet fick sin betydelse i totalt 30 artiklar, i svenska Dagens Nyheter och brittiska The Guardian, under tidsperioden 11 mars – 31 maj 2020.

I form av en kritisk diskursanalys undersöker studien vad det finns för likheter och skillnader i hur svensk och brittisk media skriver om flockimmunitet, om respektive lands coronastrategi återspeglas i den mediala diskursen och huruvida det används diskursiva strategier för att skapa en dominerande betydelse av begreppet flockimmunitet. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien består av gestaltningsteorin och Norman Faircloughs diskursteori. I utformningen av vårt analysschema har vi även inspirerats av Peter Berglez samt Chantal Mouffe & Ernesto Laclau, från vilka begrepp som tecken, ekvivalenskedja, aktörer och överlexikalisering har hämtats.

Resultatet visar att tidningarna använder sig av tydliga diskursiva strategier för att ge betydelse åt flockimmunitet. En stor skillnad som återfinns i materialet är hur The Guardian består av en dominerande diskurs, där flockimmunitet har en bestämd betydelse, medan Dagens Nyheter präglas av en diskursiv kamp mellan två diskurser som kämpar om att få ge betydelse åt begreppet. Både den brittiska strategin med en nedstängning av samhället, liksom den svenska, att hålla samhället öppet, återspeglas i hur respektive tidning skriver om flockimmunitet.