Uppsatsen avser att studera hur geografisk platskänsla spelar in vid olika kategorier av brott. Även undersöks om personer vid lagbrott använder sig av sin vardagsgeografi samt om känslan för rummet och platsen skiljer sig nämnvärt mellan emotionella brott det vill säga brott där känslor ligger till grund (våldtäkt, pyromani etc.), instrumentella brott (inbrott) och instrumentella nätverksbrott (smuggling, langning etc.).

Ausonius attentat i Stockholm (1991 till 1992) har använts samt Niklas Lindgrens överfallsserie i Umeå som sträckte sig över 8 års tid. Två personer ombads att utföra en fiktiv brottserie med instrumentella brott (rån och inbrott). Även har en förfrågan skickats ut till KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) om distanser till och från brottsplaster samt känslor inför dessa. Denna förfrågan har även de fiktiva brottslingarna svarat på.

Insamling och sammanställning av materialet har pekat på att för emotionella överfallsbrott och instrumentella brott lönar det sig att känna till kopplingen mellan gärningsman och hans/hennes geografi. Vid överfallsbrott ringas typen av gärningsman först in. De olika kategorierna så som hunter, trapper etc. använder sig av geografin på olika sätt. Känslan inför platsen påverkar både de emotionella och instrumentella brottstyperna. Eftersom det känns viktigt för gärningsmannen att hitta och kunna fly ifrån platsen när dådet är utfört.

Vid instrumentella nätverksbrott är gärningsmannens förankring i geografin inte lika självklar. Då får utredaren gå omvägen genom verktygens geografi innan gärningsmannen nås. Inom dessa kategorier är det verktygen (lite cyniskt menar jag även de som har en låg status inom den kriminella hierarkin eftersom de används som redskap) som har den geografiska anknytningen. Det är de som rekognoserar vid rån och stjäl bilar. För langarna är telefonen och försäljningsplatserna de redskap som de använder. De är också dessa redskap som kan kopplas till geografin. Eftersom någon äger klubbarna och telefonens signaler tas emot av en fast punkt (en mast) någonstans får polisen endast redskapens geografi men inte alltid själva gärningsmannen. Stadens inneboende geografi knyter visserligen dessa brottskategorier till geografin om än sekundärt. De känslomässiga banden till geografin är väldigt tydlig i den här gruppen då de inte begår brott i närheten av sin ankarpunkt.