Earlier this year the Swedish migration board gave a part of their responsibility for the separated children to those municipalities that have signed an agreement with them, so that the children can get the best handling of their matters and also to lift the heavy pressure of the Swedish migration board. Our aim in this paper is to see how this division is made and which areas of responsibility they have. We want to see how this process is being handled in relation to these children’s rights, the Convention on the Rights of the Child and the Swedish law. To get the best information possible we used a qualitative method. We have in this study used reports written by voluntary organizations and the Swedish migration board. We have also used a few laws and interviewed people that have a central position in handling separated children. The study has shown that the Swedish migration board and the municipalities do not always fulfill the demands that the Convention on the Rights of the Child and the Swedish law require.

Tidigare i år har en del av Migrationsverkets ansvar för de ensamkommande barnen förlagts till kommuner som har skrivit under ett avtal med verket. Detta för att dessa barn ska få den bästa möjliga hanteringen av sina ärenden och för att lyfta på trycket som finns hos Migrationsverket. Vi vill i denna uppsats se hur denna fördelning har gjorts och vilka ansvarsområden som tillhör de olika parterna. Vi vill se hur de sköter denna process i förhållande till barnens rättigheter, barnkonventionen och den svenska lagen. För att få den bästa möjliga informationen har vi använt oss av den kvalitativa metoden. I studien har vi utnyttjat tidigare rapporter från frivilligorganisationer och Migrationsverket, lagar och har även intervjuat personer som har en central roll i hanteringen av de ensamkommande barnen. Studien har visat att Migrationsverket och kommunerna inte alltid uppfyller alla de krav som barnkonventionen och den svenska lagen ställer på dem.